Automatik in absurdum

Nu tror jag att jag vet vad det mest onödiga i elektrisk mackapär-väg är hittills: Den automatiska pappershandduksskräpkorgen. Jag har sett flera, bland annat en inne på toaletten i omklädningsrummet i en av mina träningslokaler. En behållare med lock för använda pappershanddukar och annat skräp. När man för handen över ett avläsarfönster på lockets översida så öppnas det automatiskt. Man behöver alltså inte bekväma sig själv till att lyfta på locket för att slänga pappershandduken.
Jag tycker det är helt befängt, förstår inte vitsen alls. Är det för att man är rädd att den fysiska lyfta-lock-kontakten med behållaren ska bidra till bakteriespridning? Eller är det bara för att vi faktiskt ska slippa momentet Lyfta lock av rena bekvämlighetsskäl? För min del är i alla fall varken bakterierna eller omaket att lyfta locket tillräckliga skäl för att motivera ytterligare en energislukarstation inne på muggen.
Det nästan fånigaste av allt är att inne på ovannämnda toalett hänger också vanliga frottéhanddukar, som det verkar som om de flesta föredrar framför pappershanddukarna. Eftersom de hänger precis ovanför den automatiska skräpbehållaren så går det inte att använda dem utan att aktivera behållarlocket som då naturligtvis öppnas, helt i onödan.

Är Boxer-Robert finne?

Såg Parlamentet igår, deltagande ”politiker” var Henrik Dorssin, Claes Malmberg, Magnus Bettnér och André Wikström. Är den välkammade unge finlandssvensken André Wikström förebilden för Robert, han som är Boxers frontfigur?! ”Hej, Robert här.”, du vet. Eller har André haft Robert som förebild? (I så fall, varför?) André är i alla fall bra mycket roligare. Boxerreklamen var roligare innan Robert fick en kropp till sitt skyltdockeansikte.

Ett hjärta nytt

”Människovärdet sitter i hjärtat”, sade Esaias Tegnér.
”Det mänskliga hjärtat har gömda skatter bevarade i hemlighet, förseglade av tystnad; tankarna, hoppen, drömmarna, njutningarna, vars charm försvinner om de avslöjas”, sade Charlotte Brontë.
Hur går det ihop med denna nyhet från TT?:

Patient fick nytt konstgjort hjärta
Sahlgrenska universitetssjukhuset har genomfört en för Skandinavien unik hjärtoperation. En patients hela gamla hjärta har tagits bort och ersatts av ett konstgjort, uppger sjukhuset. (TT)

Även om jag är oerhört imponerad av de medicinska framstegen är det inte utan att jag blir lite orolig för patienten på ett mer abstrakt plan. Är han verkligen densamme efteråt?

Kuddkrig

Det händer allt som oftast att jag vill byta färger i något rum. Det går ju hur lätt som helst genom att bara byta bordduk och följa upp med kuddar i soffan och ljus på bordet som färgmatchar. Förut kunde man köpa nya kuddöverdrag på var och varannan affär där de har inredningsdetaljer och bara byta på kuddarna. Det går inte längre, nu måste man köpa hela kuddar för att få nya färger i soffan. Om man, som jag, vill ha lite olika att välja på beroende på sinnesstämning och säsong, så slutar det med att man får avsätta en hel garderob till bara kuddförvaring! Ett gäng kuddöverdrag på en hylla i linneskåpet känns mer såväl utrymmes- som kostnadseffektivt.

Samtal med hemtjänsten

Ylva, Stockholm: Hej, jag ringer för att tala om att min far har lagts in på Sundsvalls sjukhus en tid. Men det kanske ni redan visste?
Områdesansvarig, Hemtjänsten, Sundsvall: Ja, sådant får vi reda på.
Y: Jag var där uppe i helgen och har anlitat en städfirma som ska grundstäda hans lägenhet. Det vore bra om ni kunde ta reda på hans tvätt medan de är där.
Oa: Nej, det går inte! Vi får inte gå in i lägenheten om han inte är hemma.
Y: Jaså. Men då är det väl lika bra att du skickar tillbaka min nyckel till lägenheten som jag sände till er i slutet på sommaren?
Oa: Ja, visst… men det blir ju en kostnad för oss! Kan du inte komma och hämta den?
Y: Nej, jag bor som du vet i Stockholm, så det blir svårt.
Oa: Men du var ju här över helgen som gick?
Y: Ja, men jag kan naturligtvis inte åka upp varje vecka. Och åker jag upp blir det över någon helg igen och då jobbar inte ni.
Oa: Nähä! Men då kan vi göra så att vi kastar in nyckeln genom brevinkastet till hans lägenhet i stället, så kan du hämta den där.
(Undrar just hur jag skulle komma åt den då? Med hjälp av låssmed? "Men skicka den mot faktura då!", avslutade jag.)

Avregleringens pris

Valfriheten vad det gäller leverantörer av diverse nödvändiga tjänster och produkter – el, försäkringar, telefon o s v – är säkert bra. Det blir förmodligen billigare i längden. Om man bara orkar vara aktiv, följa marknaden och göra nya val efter hand.
Det orkar inte jag – är troligen helt lurad på torget när det gäller allt det där.
Och nu är tendensen att ”avreglera” själva prislapparna i affärerna också! En av gratistidningarna basunerar ut att man kan spara massor med pengar på att pruta i butiken. Och påstår att många säljare faktiskt vill ha en prisdiskussion – att allt fler säljare i svenska affärer förväntar sig att vi prutar.
Usch, det blir svårt. Vis av erfarenhet från resor i länder där prutningen ses som en skön konst vet jag att jag är helt värdelös på att pruta. Jag gillar helt enkelt inte den situationen. Den blir en slags – om än oftast snarare trevlig än fientlig – kvasikonflikt som jag aldrig känner mig hemma i. Det kryper i hela kroppen och efteråt känner jag mig alltid lurad på samma gamla torg. Är det ett svenskt sätt att uppleva situationen, eller är det bara jag som är så in i Norden dålig på att se om mitt eget hus?

Vilken pingla!

I området där vi bor finns en hel del katter. En del stackare hörs när de kommer. Det är de som ägarna har hängt på en bjällra, antagligen för att rädda livet på någon enstaka råtta eller fågel.
Kattpinglan måste vara ett av de mest intrikata sätten att plåga en katt. Katten är ju hårdkodad på att smyga sig fram ljudlöst för att kunna ta sina byten – att ålägga den ett slags jaktcelibat är helt onaturligt. Att varje steg renderar ett oväsen kan inte ha något annat än en nedbrytande verkan på kattens psyke. Förmodligen finns det ett helt gäng smått rubbade katter i vårt grannskap.
Tänk dig själv att alltid gå omkring och låta, som med en ständig och offentlig tinnitus på hög volym. Nog skulle du bli galen?
Obs! Katten Fido, som syns på bild, har INTE en pingla utan en magnet i halsbandet så att han kan gå in och ut som han vill genom kattluckan.

Brus i morgonradion

Det mesta går fram bra i etern. Men inte allt och framförallt inte ett par av de viktigaste informationsinslagen i ”vår” kanals morgonradio: trafiken och vädret.
Någon producent har fått den inte helt lysande idén att 1) lägga en musikvägg bakom den som berättar om trafik och väder och 2) välja en informatör med någon skånsk-småländsk dialekt som blandar vokaler och konsonanter mer än vad folk med mer nordligt ursprung gör. Själva dialekten är egentligen inget problem, men när talet störs av det bakomliggande musikbruset så blir det svårt att höra vad hon säger. Och sitter man i bilen så får man dra upp till väldigt hög volym för att själva orden ska gå fram.
Det kanske vore bättre att låta trafik och väder slippa musik och istället lägga den som bakgrund till sådana nyheter där nyhetsvärdet kan ifrågasättas. Exempel från i morse: ”Könsorden haglade på Kristallen-galan”. Jojo, det är en nyhet det, i jämförelse med jordskred i Kina och orkaner på Kuba!

OS-tankar

Nu är OS över för denna gång. Det har varit roligt att följa hela evenemanget, trots många uteblivna svenska framgångar. Öppnings- och avslutningsarrangemangen var helt fantastiska, men något annat hade vi väl inte väntat av ett traditionellt masstruppsland som Kina.
Att kineserna sedan själva knaprade åt sig så många medaljer är väl inte heller så konstigt. Med 1,5 miljarder invånare är ju urvalet rätt stort till idrottsskolorna.
Starkt av Ara Abrahamian att stå stadigt för sina principer. Kanske brottningen kan bli mer rumsren framöver.
Synd om Sanna Kallur som inte fick chans att ta vara på sin kanonstart – som väl i och för sig var det som fällde henne.
Skytte känns som en sport där uppdelningen mellan Olympiska spel och Paralympiska spel verkar helt onödig, i alla fall beträffande vissa handikapp.
Materialsporten simning: stackars alla dessa storvuxna människor som måste klämma in sig i dräkter i babystorlek.
Gångtävlingar för människor och travtävlingar för hästar är rätt likartade och konstiga. Bägge går ut på att ta sig fram fortast möjligt i en gångart som av naturen inte är menad att ta sig fram fortast möjligt på. Som att tävla i vem som kan viska högst.
Taekwondo; är det kampsportens River Dance?

Äldreomsorg... eller?

Jag har nämnt min far tidigare. Han bor ca 40 mil norr om Stockholm, där jag bor. Han är som sagt 84 år och har på kort tid blivit mycket förvirrad. Tills för inte alls länge sedan klarade han sig perfekt på egen hand. Det gör han inte längre.
Det har i första hand visat sig i att hans lägenhet blivit ett fullständigt katastrofområde. Snusk och förnedring.
Därför tog jag kontakt med hans kommuns äldreomsorg i mitten av juni och förklarade läget.
Jag informerade också om att han inte längre har någon telefon eftersom hans abonnemang upphört p g a utebliven betalning av teleräkningen (ytterligare ett tecken på ökad förvirring).
De måste därför gå hem till honom för att prata med honom. Det skulle ske, enligt kommunens representant. Sedan hörde jag inte ifrån dem.
Jag ringde upp igen i mitten av juli. "Nej, han har finns inte i vårt system", säger då samma representant förvånat.
(Första gången jag bad om att de skulle se över hans situation var för ett par år sedan, men då tyckte handläggaren att han var så pigg och kry att han nog kunde klara sig själv – trots att han hade fyllt 80 och därmed, enligt kommunens hemsida, per automatik redan då var berättigad till ett visst mått av hemtjänst...)
Nu började i alla fall hjulen att snurra. En handläggare besökte honom tillsammans med mig och fattade beslut om hjälp med städning, tvätt och inköp.
Idag, en vecka in i augusti, har fortfarande ingen från hemtjänsten klivit över hans tröskel. Det fick jag reda på häromdagen när jag ringde och hörde efter. "Vi har ringt på några gånger men han har inte öppnat."...
Han har som sagt ingen telefon så det går inte att ringa och bestämma tid. Nu har han lite svårt att hålla ordning på dygnets timmar, gubben. Ibland ligger han och sover på dagen och hör naturligtvis inte när städpatrullen ringer på.
Så här drygt två veckor efter beslutet undrar jag stilla varför ingen har ringt mig tidigare om att det inte varit möjligt att komma in hos honom? Hur länge hade det dröjt om jag inte själv hade ringt hemtjänsten och undrat? Hade de bara låtit det hela bero?
Nu har jag skickat upp min egen nyckel till hans lägenhet för att de ska kunna gå in även om han inte öppnar själv. Så nu vore det väl attans om det inte ska kunna bli städat där.
Varför finns det ingen konkret uppföljning på sådana här saker i kommun/hemtjänst? Hur går det för de gamla gubbar och gummor som inte har någon anhörig som härjar i frågan?