Mysko mode

Känner mig fullkomligt lastgammal men jag förstår mig faktiskt inte på ”dödskallemodet” som gällt ett antal år. Kranier, med eller utan benknotor. Näe.

När det handlar om den unge arge existentialistens flirt med döden, ok, det kan jag nästan köpa. Men den kvinna, 40+, med foträta skor, som har en acrylmössa strösslad med Jolly Roger…??

Och att pryda småsmå barn med dödskallar – "osmakligt!!!" utbrister tanten ampert! 

Ignorance

"Ignorance" betyder på engelska främst okunnighet – ingen värdering inlagt i det. I Sverige har ordet ignorans en annan betydelse (i alla fall i min värld): att medvetet ta ställning till och bortse från fakta.
Så här dagarna efter Trollhättan känns det något ignorant, oavsett språk, att gå omkring med en sweatshirt som proklamerar hat.

En kvinnas fria liv

Idag har jag gått min helgrunda,ensam som vanligt. Iklädd löpartights och funktionsjacka, ingen mössa. Och tänker:
Här går jag långa sträckor utan "eskort", med fritt flygande hår och klädd på ett sätt som avslöjar att jag faktiskt har ben. Blir passerad av, möter och passerar människor av alla sorter. Och det är inte mer med det.
Det finns stunder när jag är riktigt nöjd med att leva i ett av världens mest sekulariserade länder.
Religioner är inget problem. Men alla de som uttolkar religioner i egna maktsyften är det.

Den osminkade sanningen

Under dagens promenad mötte jag en ung, spänstigt joggande kvinna, snygg som få. I full fest-make up ovanför funktions-t-shirten och joggingtightsen.

Visst är det rätt konstigt att de som behöver det minst sminkar sig mest? Unga tjejer/kvinnor som förmodligen ser fantastiskt bra ut från det de släpar sig ur sängen på morgonen.

Nej, de som behöver försköna konterfejet är väl snarare vi som kommit till den ålder när fasaden liksom börjar spricka. Å andra sidan kan det bli patetiskt att måla upp sig när man är lite äldre, särskilt när det blir lite för mycket – som ett panikslaget försök att återvinna sin ungdom. Åsså har vi ju alltid risken att det mesta av sminket lägger sig i rynkorna...

Kanske det är för mycket

Ska man få något gjort så ska man be den som har mest att göra. Just nu är jag så trött att jag inte ens orkar gå och lägga mig. Ja, det var ju ett himla skojigt och viktigt inlägg. Någon dag ska jag fundera över sociala-medier-tsunamin.

Snart är det jul igen

Det roligaste med julklappar är att ge dem, har jag tyckt ända sedan jag före tonåren alltsomoftast började vinna ihop lite pengar på Mah Jong att spendera som jag ville.

Att fundera, leta och hitta precis rätt julklapp för just den person jag har i åtanke. Absolut målgruppsanpassning i liten skala. Reaktionen – ett mer eller mindre förvånat ”det här är precis det jag ville ha (men jag har inte förstått det tidigare)” med tillhörande ansiktsuttryck – är bästa julklappen för mig.

Julklappar utan hjärta och hjärna, bara för att det är jul och ”det hör ju till”… Näe, då är det bättre utan. Oavsett anledning, hur kul är det egentligen att få en Aladdin-ask från Statoil eller pliktskyldiga rosor? 

Malala – ett ljus för vissa att vara rädda för

Malala Yousafzai från Pakistan blev skjuten i huvudet av talibanerna 2012, då hon var 15 år. Skälet? Det främsta var att hon hade blivit känd för att tala för flickors rätt till utbildning. I stället för den tystnad som talibanerna väntat sig av attentatet kom motsatsen; ”out of that bullet came thousands of voices”. Malala valde att bli förgrundsfigur för den rörelse som talar för utbildning för alla, oavsett kön, religion, färg – även för talibanernas döttrar och söner – och hon har fått hela världen att lyssna. Det var inte den utveckling de som försökte mörda hade väntat sig. Så klart. De hör ju till dem som har den smala bild av verkligheten som brist på utbildning ger.

Som Platon sa:

Vi kan lätt förlåta ett barn som är rädd för mörkret; den verkliga tragedin i livet, är när män är rädda för ljuset.

Lyssna till Malalas tal i FN.

Metriken

Kan någon begripa varför inte det metriska systemet är infört worldwide? Nu är vi ju på rätt god väg på land, även om inte alla amerikanare har förstått poängen riktigt än – det kommer de säkert att göra sinom tid. Men på sjön? Ligger det någon slags sjöbjörnsprestige i att hålla kvar det gamla systemet?

De viktiga frågorna

Såg en film häromkvällen, feel good med mycket eftertanke. En av karaktärerna sade att vid livets slut möter vi var och en vid pärleporten (eller vilken port det nu kan tänkas vara) tre tibetanska munkar som ställer de viktiga frågorna, de vars våra svar kvalificerar oss – eller inte – att träda innanför porten. De frågorna är

1) Har du haft glädje i ditt liv?

2) Har du berett andra glädje i ditt liv?

Fråga 2 är förstås den riktiga knäckfrågan och väldigt mycket lättare att svara på å någon annans räkning än sin egen. Tål att fundera på, för egentligen betyder den väl

Har ditt liv egentligen haft någon mening?

Så länge sedan...

... det var sedan jag skrev något i denna blogg! Idag avslutas Ramadan, det är väl ett skäl så gott som något att ta upp äkta-plast-bloggandet igen (vad det nu kan ligga för logik i det...?). Nog är jag ute i de sociala medierna ändå, privat och ännu mer i jobbet, men äkta plast var ju inträdesbiljetten, testbloggen, läroplatsen, där jag tog mina första stapplande steg. Jaja, så jäkla bra på sociala medier har jag väl inte blivit under den tid som gått heller, men än se'n då? Den här bloggen ska ju behandla vardagliga trivialiteter. Det är just precis vad detta inlägg är. Återkommer inom kort. Hoppas jag.