Samtal med hemtjänsten

Ylva, Stockholm: Hej, jag ringer för att tala om att min far har lagts in på Sundsvalls sjukhus en tid. Men det kanske ni redan visste?
Områdesansvarig, Hemtjänsten, Sundsvall: Ja, sådant får vi reda på.
Y: Jag var där uppe i helgen och har anlitat en städfirma som ska grundstäda hans lägenhet. Det vore bra om ni kunde ta reda på hans tvätt medan de är där.
Oa: Nej, det går inte! Vi får inte gå in i lägenheten om han inte är hemma.
Y: Jaså. Men då är det väl lika bra att du skickar tillbaka min nyckel till lägenheten som jag sände till er i slutet på sommaren?
Oa: Ja, visst… men det blir ju en kostnad för oss! Kan du inte komma och hämta den?
Y: Nej, jag bor som du vet i Stockholm, så det blir svårt.
Oa: Men du var ju här över helgen som gick?
Y: Ja, men jag kan naturligtvis inte åka upp varje vecka. Och åker jag upp blir det över någon helg igen och då jobbar inte ni.
Oa: Nähä! Men då kan vi göra så att vi kastar in nyckeln genom brevinkastet till hans lägenhet i stället, så kan du hämta den där.
(Undrar just hur jag skulle komma åt den då? Med hjälp av låssmed? "Men skicka den mot faktura då!", avslutade jag.)

Avregleringens pris

Valfriheten vad det gäller leverantörer av diverse nödvändiga tjänster och produkter – el, försäkringar, telefon o s v – är säkert bra. Det blir förmodligen billigare i längden. Om man bara orkar vara aktiv, följa marknaden och göra nya val efter hand.
Det orkar inte jag – är troligen helt lurad på torget när det gäller allt det där.
Och nu är tendensen att ”avreglera” själva prislapparna i affärerna också! En av gratistidningarna basunerar ut att man kan spara massor med pengar på att pruta i butiken. Och påstår att många säljare faktiskt vill ha en prisdiskussion – att allt fler säljare i svenska affärer förväntar sig att vi prutar.
Usch, det blir svårt. Vis av erfarenhet från resor i länder där prutningen ses som en skön konst vet jag att jag är helt värdelös på att pruta. Jag gillar helt enkelt inte den situationen. Den blir en slags – om än oftast snarare trevlig än fientlig – kvasikonflikt som jag aldrig känner mig hemma i. Det kryper i hela kroppen och efteråt känner jag mig alltid lurad på samma gamla torg. Är det ett svenskt sätt att uppleva situationen, eller är det bara jag som är så in i Norden dålig på att se om mitt eget hus?

Vilken pingla!

I området där vi bor finns en hel del katter. En del stackare hörs när de kommer. Det är de som ägarna har hängt på en bjällra, antagligen för att rädda livet på någon enstaka råtta eller fågel.
Kattpinglan måste vara ett av de mest intrikata sätten att plåga en katt. Katten är ju hårdkodad på att smyga sig fram ljudlöst för att kunna ta sina byten – att ålägga den ett slags jaktcelibat är helt onaturligt. Att varje steg renderar ett oväsen kan inte ha något annat än en nedbrytande verkan på kattens psyke. Förmodligen finns det ett helt gäng smått rubbade katter i vårt grannskap.
Tänk dig själv att alltid gå omkring och låta, som med en ständig och offentlig tinnitus på hög volym. Nog skulle du bli galen?
Obs! Katten Fido, som syns på bild, har INTE en pingla utan en magnet i halsbandet så att han kan gå in och ut som han vill genom kattluckan.

Brus i morgonradion

Det mesta går fram bra i etern. Men inte allt och framförallt inte ett par av de viktigaste informationsinslagen i ”vår” kanals morgonradio: trafiken och vädret.
Någon producent har fått den inte helt lysande idén att 1) lägga en musikvägg bakom den som berättar om trafik och väder och 2) välja en informatör med någon skånsk-småländsk dialekt som blandar vokaler och konsonanter mer än vad folk med mer nordligt ursprung gör. Själva dialekten är egentligen inget problem, men när talet störs av det bakomliggande musikbruset så blir det svårt att höra vad hon säger. Och sitter man i bilen så får man dra upp till väldigt hög volym för att själva orden ska gå fram.
Det kanske vore bättre att låta trafik och väder slippa musik och istället lägga den som bakgrund till sådana nyheter där nyhetsvärdet kan ifrågasättas. Exempel från i morse: ”Könsorden haglade på Kristallen-galan”. Jojo, det är en nyhet det, i jämförelse med jordskred i Kina och orkaner på Kuba!