Snart är det jul igen

Det roligaste med julklappar är att ge dem, har jag tyckt ända sedan jag före tonåren alltsomoftast började vinna ihop lite pengar på Mah Jong att spendera som jag ville.

Att fundera, leta och hitta precis rätt julklapp för just den person jag har i åtanke. Absolut målgruppsanpassning i liten skala. Reaktionen – ett mer eller mindre förvånat ”det här är precis det jag ville ha (men jag har inte förstått det tidigare)” med tillhörande ansiktsuttryck – är bästa julklappen för mig.

Julklappar utan hjärta och hjärna, bara för att det är jul och ”det hör ju till”… Näe, då är det bättre utan. Oavsett anledning, hur kul är det egentligen att få en Aladdin-ask från Statoil eller pliktskyldiga rosor? 

Malala – ett ljus för vissa att vara rädda för

Malala Yousafzai från Pakistan blev skjuten i huvudet av talibanerna 2012, då hon var 15 år. Skälet? Det främsta var att hon hade blivit känd för att tala för flickors rätt till utbildning. I stället för den tystnad som talibanerna väntat sig av attentatet kom motsatsen; ”out of that bullet came thousands of voices”. Malala valde att bli förgrundsfigur för den rörelse som talar för utbildning för alla, oavsett kön, religion, färg – även för talibanernas döttrar och söner – och hon har fått hela världen att lyssna. Det var inte den utveckling de som försökte mörda hade väntat sig. Så klart. De hör ju till dem som har den smala bild av verkligheten som brist på utbildning ger.

Som Platon sa:

Vi kan lätt förlåta ett barn som är rädd för mörkret; den verkliga tragedin i livet, är när män är rädda för ljuset.

Lyssna till Malalas tal i FN.

Metriken

Kan någon begripa varför inte det metriska systemet är infört worldwide? Nu är vi ju på rätt god väg på land, även om inte alla amerikanare har förstått poängen riktigt än – det kommer de säkert att göra sinom tid. Men på sjön? Ligger det någon slags sjöbjörnsprestige i att hålla kvar det gamla systemet?

De viktiga frågorna

Såg en film häromkvällen, feel good med mycket eftertanke. En av karaktärerna sade att vid livets slut möter vi var och en vid pärleporten (eller vilken port det nu kan tänkas vara) tre tibetanska munkar som ställer de viktiga frågorna, de vars våra svar kvalificerar oss – eller inte – att träda innanför porten. De frågorna är

1) Har du haft glädje i ditt liv?

2) Har du berett andra glädje i ditt liv?

Fråga 2 är förstås den riktiga knäckfrågan och väldigt mycket lättare att svara på å någon annans räkning än sin egen. Tål att fundera på, för egentligen betyder den väl

Har ditt liv egentligen haft någon mening?

Så länge sedan...

... det var sedan jag skrev något i denna blogg! Idag avslutas Ramadan, det är väl ett skäl så gott som något att ta upp äkta-plast-bloggandet igen (vad det nu kan ligga för logik i det...?). Nog är jag ute i de sociala medierna ändå, privat och ännu mer i jobbet, men äkta plast var ju inträdesbiljetten, testbloggen, läroplatsen, där jag tog mina första stapplande steg. Jaja, så jäkla bra på sociala medier har jag väl inte blivit under den tid som gått heller, men än se'n då? Den här bloggen ska ju behandla vardagliga trivialiteter. Det är just precis vad detta inlägg är. Återkommer inom kort. Hoppas jag.