Vi säger "JA!" ... fast inte riktigt...

Nu har kyrkomötet bestämt att homosexuella får vigas i kyrkan. Bra tycker jag, trots eller tack vare min totala sekularisering: allas likhet bör råda likaväl inför Gud som inför lagen.
Men man kan fråga sig varför kyrkan ändå låter det vara upp till den enskilde prästen att bestämma om han/hon vill viga homosexuella eller inte. Det betyder ju att vår flata (!) kyrka till syvende och sist inte vågar ta steget fullt ut och göra ett rejält statement. I min svartvita syn på denna fråga finns det bara två lägen:
1) 100 procent JA till vigslar mellan homosexuella – passar det inte vissa präster så får de söka sig till/skapa ett samfund utanför Svenska Kyrkan som de blir nöjda med; eller
2) 100 procent NEJ till vigslar mellan homosexuella – passar det inte vissa homosexuella så får de söka sig till/skapa ett samfund utanför Svenska Kyrkan som de blir nöjda med.

Farligare sitta än stå?

Nu är det lag på att man ska ha säkerhetsbälte på sig när man åker buss. I bussen jag åkte hem med idag satt det en liten skylt vid varje sittplats: "Lagkrav! Sätt på dig bältet!". Men samma buss kan transportera en bra stor mängd människor som står, endast hållande sig i stänger och stroppar. Hur går det ihop med säkerheten egentligen? Vid en kollision, vilka är det som slängs kors och tvärs, de som sitter eller står? Lite underligt är det.