Det roligaste med julklappar är att ge dem, har jag tyckt ända sedan jag före tonåren alltsomoftast började vinna ihop lite pengar på Mah Jong att spendera som jag ville.
Att fundera,
leta och hitta precis rätt julklapp för just den person jag har i åtanke. Absolut
målgruppsanpassning i liten skala. Reaktionen – ett mer eller mindre förvånat ”det
här är precis det jag ville ha (men jag har inte förstått det tidigare)” med
tillhörande ansiktsuttryck – är bästa julklappen för mig.
Julklappar utan hjärta
och hjärna, bara för att det är jul och ”det hör ju till”… Näe, då är det
bättre utan. Oavsett anledning, hur kul är det egentligen att få en Aladdin-ask från Statoil eller pliktskyldiga rosor?
