Påsens poäng

Vad är egentligen poängen med att plocka upp sin hunds bajs i en påse om man ändå bara lämnar påsen på platsen hunden just gjorde sin lilla hög?

Så blind man kan vara

I afton har jag chattat med en kvinna ur en "tidigare konstellation" (barnens idrottsklubb – hon var också spelarmamma). Hon och hennes sambo var väldigt engagerade, deltog i alla arrangemang, killarnas matcher och så. Den perfekta familjen. Och nu, så här en sex år senare eller vad det är, så får jag reda på att den jättecharmige sambon/mannen i familjen misshandlade henne regelbundet och ordentligt. Hennes son (spelare i pojklaget) visste inte men kände på sig att något var fel. Barnens tränare visste. En annan lagförälder som var polis visste. Men kom det ut? Näe. Vi såg aldrig blåmärkena. Men hon levde med detta trauma länge, länge även efter separationen som ändå kom till stånd till sist. Varför är vi så blinda? Och flata? Självklart för att den drabbade inte kan/orkar/vågar flagga för att något är fel. Men kanske också för att vi hellre ser det vi vill se i våra sociala sammanhang. Den civila olydnaden lyste med sin frånvaro. Man kan skämmas för mindre.