Valfriheten vad det gäller leverantörer av diverse nödvändiga tjänster och produkter – el, försäkringar, telefon o s v – är säkert bra. Det blir förmodligen billigare i längden. Om man bara orkar vara aktiv, följa marknaden och göra nya val efter hand.
Det orkar inte jag – är troligen helt lurad på torget när det gäller allt det där.
Och nu är tendensen att ”avreglera” själva prislapparna i affärerna också! En av gratistidningarna basunerar ut att man kan spara massor med pengar på att pruta i butiken. Och påstår att många säljare faktiskt vill ha en prisdiskussion – att allt fler säljare i svenska affärer förväntar sig att vi prutar.
Usch, det blir svårt. Vis av erfarenhet från resor i länder där prutningen ses som en skön konst vet jag att jag är helt värdelös på att pruta. Jag gillar helt enkelt inte den situationen. Den blir en slags – om än oftast snarare trevlig än fientlig – kvasikonflikt som jag aldrig känner mig hemma i. Det kryper i hela kroppen och efteråt känner jag mig alltid lurad på samma gamla torg. Är det ett svenskt sätt att uppleva situationen, eller är det bara jag som är så in i Norden dålig på att se om mitt eget hus?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar