Medial vridning

Brittiske Prince Harry tjänstgjorde som officer i Afghanistan, och uppenbarligen som en uppskattad och duktig sådan. När det blev känt, genom att någon läckte "nyheten", blev han per omgående hemskickad. Det var inget som han blev särskilt glad över, han ville fortsätta jobba tillsammans med sina medsoldater på platsen. Men beslutet är förståeligt, han är naturligtvis ett perfekt mål för terrorister, särskilt när han befinner sig på deras gata.
Det mest intressanta är dock det sätt som detta har ältats i brittiska media. Och ältats. Och ältats. Och det enbart på grund av att han fötts till en viss position i samhället, inte på grund av de insatser han gjort eller de upplevelser han haft. Sky News hade 10-minutersinslag (minst) varje timme förra veckan om det. Först angående det faktum att han faktiskt tjänstgjorde som officer i skarpt läge (vilket tydligen förvånade alla), sedan om hur saken skulle hanteras nu när den blivit känd, sedan om beslutet att han inte fick vara kvar i tjänst, sedan över hur han skulle hantera att han blev hemsänd, sedan över hur han kände för vad som hänt...
En kostymklädd reporter berättar in i tv-rutan att "Prince Harry now obviously and naturally has to get some time for reflection over his experiences of what is happening in Afghanistan". Säkert, och det är bra. Men alla andra killar i hans ålder som upplevt samma dramatik som utsända soldater i en fullständigt främmande miljö då? Vem uppmärksammar dem? Vad känner Harrys kompis George, som uthärdat exakt samma svårigheter, när allt fokus läggs på en enda person ur ett dittills samarbetande lag på platsen?
Kanske är det bra att händelserna i den delen av världen kommer in människors vardagsrum igen, och personifierat av en levande människa. Synd bara att det krävs någon som tillhör kungahuset för att media överhuvudtaget ska intressera sig för det fotfolk som fortfarande arbetar på att göra krigshärjade områden i världen normaliserade igen.