Påsens poäng

Vad är egentligen poängen med att plocka upp sin hunds bajs i en påse om man ändå bara lämnar påsen på platsen hunden just gjorde sin lilla hög?

Så blind man kan vara

I afton har jag chattat med en kvinna ur en "tidigare konstellation" (barnens idrottsklubb – hon var också spelarmamma). Hon och hennes sambo var väldigt engagerade, deltog i alla arrangemang, killarnas matcher och så. Den perfekta familjen. Och nu, så här en sex år senare eller vad det är, så får jag reda på att den jättecharmige sambon/mannen i familjen misshandlade henne regelbundet och ordentligt. Hennes son (spelare i pojklaget) visste inte men kände på sig att något var fel. Barnens tränare visste. En annan lagförälder som var polis visste. Men kom det ut? Näe. Vi såg aldrig blåmärkena. Men hon levde med detta trauma länge, länge även efter separationen som ändå kom till stånd till sist. Varför är vi så blinda? Och flata? Självklart för att den drabbade inte kan/orkar/vågar flagga för att något är fel. Men kanske också för att vi hellre ser det vi vill se i våra sociala sammanhang. Den civila olydnaden lyste med sin frånvaro. Man kan skämmas för mindre.

Ensamhet

Man kan vara ensam på flera olika sätt, bra eller dåliga.

När jag hade skilt mig, och en tid före dess (en ganska lång tid), så var ensamheten guld värd, då var jag hel i mitt ensamma tillstånd.

Nu när jag har träffat en ny man och vi är åtskilda ganska långa perioder i taget p g a jobb, så är ensamheten ett ok, jag är halv när jag är ensam.

Att göra en medmänniska glad

Idag har jag gjort en medmänniska glad. Kanske två, vad vet jag? Bara genom att tacka för en oändligt värdefull tjänst med en blomampel och ett kort. Det är en total obalans mellan de insatser detta äldre par gjort för mig och det lilla jag idag har återgäldat med, till min nackdel. Ändå blev den gamla damen helt över sig av tacksamhet när jag höll upp köpeblomman och kortet. Och returnerade med ett fint tackkort i mitt brevinkast bara en liten stund senare. Vad lätt det är att glädja någon – och vad glad man blir över att göra det!

Hets på gång?

Nu skriver regeringen in i den nya skolförordningen "att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning", skriver Jan Björklund. Men det är väl självklart?! Hur har det fungerat hittills? Jan Björklund menar att det uppstod ett vakuum när staten drog sig tillbaka och skolan kommunaliserades. Han skriver: "Mest flagrant var den policyskrift som Kommunförbundet försökte föra in som en del av löneavtalet år 2000. 'Undervisning undviker vi helt', stod det i skriften, eftersom begrepp som elev, undervisning och lärare var 'bundna till vissa roller och relationer'." Sveriges skolelever har alltså övergivits. Är det konstigt att det har gått utför?

Blåsfiskgift för heroinister

Dödlig dos av blåsfiskens gift tetrodotoxin för en vuxen människa är ca 25 mg. Giftet slår ut elektrisk aktivitet i nervceller och skelettmuskler, vilket leder till förlamning och att andningen upphör. Det finns inget motgift. Men i lägre doser kan giftet hjälpa mot akuta abstinensbesvär hos heroinister. Inget ont som inte har något gott med sig alltså. Men hur 17 kommer man på att pröva dödligt gift på heroinister? Men absolut till nytta, ska inte stickas under stol med!

Kärlek till döds

Det mest naturliga i världen måste vara när två människor möts, förälskar sig i varandra och har sexuellt umgänge. Det är ju liksom det vi är skapade för – tycke ska uppstå för att vi ska fortplanta oss och vår art bestå.
Hur kan det då komma sig att vissa människor är så rädda för detta det mest naturliga att de anser sig tvungna att stävja det genom dödsstraff?
I min enkla tillvaro verkar det Helt Osannolikt att den rådande guden, vad han/hon nu kan heta, hellre skulle ge en biljett till himmelriket till den som dödar än till den som förälskar sig.
Läs artikel i DN.

Medveten diskriminering

När det är så här varmt borde det vara förbjudet för alla (åtminstone de flesta) män över 40 i T eller skjorta att lyfta armarna. Oavsett om de måste hålla i sig på tunnelbanan. Armsvett dödar!

Sminkfri semester

Nu har nästan alla mina fyra semesterveckor passerat, fyra veckor utan tillstymmelse till smink. Och det har gått bra, jag har ingen gång känt mig obekväm när jag träffar människor. Inte ens sminkade kvinnor, trots att det är "grupptrycket" som gör att kvinnor sminkar sig. Tror i alla fall jag. Tror det är mer sällan tjejer sminkar sig för att killar ska tycka det är snyggt. I vilket fall så är det skönt att slippa hålla på med.

Och ändå kommer jag att ägna tid åt det i badrummet på måndag morgon innan jag ska gå till jobbet. Håhåjaja... Hoppas mina preparat inte är cancerframkallande i alla fall, som Aftonbladet påstår att många är.

Bra där, Katalonien!

Nu kan vi med gott samvete åka till Barcelona.
"Senoras y senores - porque van solamente a Catalonia en este país muy bonito?"
Därför att där slipper vi tjurfäktning. Så!