Hål i huvudet

Jag är piercad. Fast på ett väldigt traditionellt sätt, åtminstone ur ett svenskt lagomperspektiv. Hål i öronen – ett i varje öra. Där kan jag ha örhängen av för stunden lämpliga sorter; olika örhängen efter socialt sammanhang eller klädval.
Piercing – håltagning på mer eller mindre uppenbara ställen – har blivit något av en folksport idag, bland yngre människor i alla fall. Det som frapperar mig är att det som de piercade stoppar in i sina nya hål i kroppen i stort sett alltid är av samma material – silver – och ser ut att ha formgivits av samma designer – organiska och "helgjutna" former. Gärna med lite fornnordisk stuns.
So much för att uttrycka "sitt eget unika jag" genom piercing... Inte en guldknopp i en tunga eller navel så långt ögat kan se. Eller något annat material (inser att viss försiktighet krävs, men ändå – titan, kanske?!) eller någon avvikande form. Är inte det konstigt att allt är så totalt mainstream? Det känns faktiskt rätt "wild 'n crazy" att variera örhängen från dag till dag om man jämför.
Själva företeelsen piercing är ju inte någon nyhet i vår historia. Mänskligheten har smyckat sig ända sedan den blev värd att kallas mänsklighet. Man väljer att smycka sig för att sticka ut i gruppen. Eller för att visa sin tillhörighet till gruppen. Eller bägge. Men det som "de piercade" (då räknar jag alltså inte in gammeltantsgruppen dit jag hör) smyckar sig med är samma för alla, rätt karaktärslöst om jag får tycka det. Gother och förortsbabes har samma grejor i ögonbrynen, om man säger så.
Föreligger det ett dolt monopol på bröstvårts-, navel-, tung-, öronbryns-, nässmycken o s v?
Inte vet jag. Men det skulle vara roligt att se något annorlunda någon gång. Då skulle jag kunna betrakta företeelsen som ett sätt att markera identitet.

En mig närstående kommenterar piercing så här: "Fattar inte varför man överhuvudtaget ska pierca sig! Vi har ju alla de hål i kroppen vi behöver redan!" Det kan man i och för sig hålla med om. Men som sagt, det är svårt att kliva ur stenåldersmänniskans skor. (Skor? Stenåldersmänniska? Jaja...)


-- Nu kom en annan fundering för mig: finns det överhuvudtaget clips längre? När jag tog hål i öronen var ett starkt skäl att clips gjorde så ont att ha på sig, rena mordet på ens örsnibbar. Sedan dess har jag inte ens reflekterat över förekomsten av clips. Jag måste nog ge mig ut på clips-exkursion. --