Ungdomlighetens baksida

Sedan ett bra tag har butikerna översvämmats av skönhetskrämer i små söta runda burkar. Ultra lifting, åtstramande, anti-ageing, rynkborttagande, revitalifting, återfuktande, soothing, mjukgörande... ja, du vet, ”för att vi är värda det” (vi som nått hängande-hud-åldern alltså).
Små burkar, lite innehåll, tar snabbt slut. En fråga inställer sig hos oss miljöterroriserade: hur sopsorterar man dem? Vad är de egentligen gjorda av för material?
De flesta är förvisso av färgat glas med hårdplastlock, klockrent.
Men en del är tveksamma – är det kanske porslin istället? Var lägger man sånt? Inte i färgat-glas-behållaren i alla fall!
Så står jag där med min goda vilja och gräsligt dåligt samvete för min okunskap som gör att jag för enkelhetens skull slänger burken i vanliga hushållssoporna.
Vart tog de gamla hederliga blåa platta Niveaburkarna, vägen? Där var det ingen tvekan om vilken behållare som gällde.
Å andra sidan var återvinningsbehållare inte ens påtänkta på den tiden.